Jag är inne på mina sista ponnydagar inser jag när alla andra mina kompisar säljer sina ponnyer. Den ena efter den andra, alla andra går över på storhäst.

När vi skulle köpa en varelse, så tyckte alla utom vi och en till att vi skulle köpa en storhäst. Alla tjatade om dom där young rider åren jag knappt vet något om.. Men en tjej pratade om ponnyåren, dom roligaste åren man har med sin häst.

Ibland kan jag få lite panik.. Är det när alla andra säljer som jag ska fatta att det snart är våran tur att skiljas. Så fort jag ser att någon har sålt sin ponny så bildas en klump i magen, jag vill inte... Men igår så kändes det som om allt vände. Jag ska inte släppa han ifrån mig förrän tidigast den 1 januari 2014 (om inget utöver det vanliga händer). Till dess är det 459 dagar. 459 dagar att vara tillsammans, 459 dagar att utvecklas, 459 dagar att bli ännu starkare. Vi har 459 dagar på oss att ta oss till toppen. Det låter så mycket bättre än drygt ett år. Vi har så mycket kvar att ge. Om både jag och Mexx får vara skadefri så ska vi satsa allt vi har. Jag har skrivit ner några mål och drömmar, sparat dom, skrivit datum, dom ska jag inte visa för någon, sen, den 1 januari 2014 så ska jag plocka fram dom, jämföra dom med verkligheten och visa dom för dom som inte trodde på oss. Jag hoppas att jag inte växer mer, jag vill rida ponny.

Det stämmer som hon sa, ponnyåren är dom allra roligaste och dom kommer inte tillbaka.

Hon har så rätt, jag är så glad att jag köpte en ponny, och jag ska ta vara på mina 459 ponnydagar jag har kvar, och använda dom till sin fullo. Mitt råd till er som är 15-16 år och yngre, köp en ponny, allt är så mycket lättare. Det är inte lika stort att hantera, du behöver inte tävla med gamla tanter, du får några extremt roliga år. Lev dina ponnydagar med en ponny, precis som jag ha gjort. Aldrig ångrar jag det valet.